Som om vintern trots allt andas ut något mer än
ett virrvarr av urblekta
önskedrömmar
och inte längre trasar sönder
alla många långa nätter

jag har så förskräckligt ont i min hals och imorgon är det utvecklingssamtal och jag ska bowla och jag ska vinna och världen kommer vara kall och jag försöker skriva dikter men i huvudet står precis allting still och det enda som snurrar är jazzlåtar om och om och om igen och jag vägrar skriva ett kommatecken någonstans eller en punkt eller något annat elakt tecken eller stor bokstav för jag är trött och mitt te som smakar tranbär och viol och mjölk är inte varmt längre fast ändå dricker jag upp allt tills det bara finns äckligt tegojs kvar på botten av min stora vita kopp med tre hoppande delfiner på och jag vill ha en klänning som jag inte har råd till och alldeles för många konserter vill jag gå på och fattig kommer jag bli och nu orkar jag bara inte skriva fler meningar med och och och och därför slutar jag nu omedelbart (fast ändå inte för jag är nog helt säker på att jag är tokig och ja då får det väl vara så)